mrmasasweden.wordpress.com

Mr.MASA recenserar: Edguy – Age of the Joker

Innan jag börjar med min recension vill jag påpeka att det är Edguy jag recenserar. Och även fast parallellerna är löjligt många till Avantasia så är det Edguy och det Edguy har gjort som jag jämför med. Just so we are clear on that…🙂

Hur som helst. Edguys nya platta Age of the Joker har nu varit ute i lite mer än en vecka. Hur försäljningen har gått har jag ingen aning om. Men om jag ska ge ett råd till alla som spekulerar om att kanske inhandla Age of the Joker (istället för att ladda ner) så är det; GÖR DET! Nu ska jag förklara varför.

Jag kan ha fel nu. Men min uppfattning är att Edguy de senaste åren genomgått en mindre (eller större) identitetskris. Man har inte riktigt vetat vad man vill vara för band och trots medlemmarnas försäkran om att de bara gör den musik de vill göra så har soundet svängt rejält fram och tillbaka i någon form av beslutsångest. Detta började väll egentligen redan med 2004 års Hellfire Club då bandet blev hårdare och mer Heavy Metal orienterat än tidigare. Men sedan snurrade de helt om till humoristisk arenahårdrock på uppföljaren Rocket Ride (2006) för att sedan hamna i ett ganska mörkt sound på Tinnitus Sanctus (2008). Dessa album är definitivt inte dåliga. Tvärtom är de jävligt bra! Men som band betraktat svängde soundet ganska mycket under dessa album.

Men nu känns det som de äntligen har hittat hem!

Missförstå mig inte nu. Age of the Joker är definitivt inget ”back to the roots” album. Däremot har de återigen hittat tillbaka till de ingredienser som en gång gjorde dem så speciella och blandat det med det som de lärt sig under 2004-2008 albumen. Resultatet blir fantastiskt!

Age of the Joker är en perfekt blandning av snabba ”anthem”aktiga metallåtar som Robin Hood, Nobody’s Hero, Rock of Cashel och The Arcane Guild, ”arena-singalong” metal som Two out of Seven, Faces in the Darkness och Fire on the Downline och lite mer episka låtar som Pandora’s Box, Breathe och Behind the gates to midnight world. För att inte glömma den fantastiskt fina balladen Every night without you, som avslutar det hela. Kort sagt känns det alltså som en perfekt blandning som gör att plattan, som album betraktat, blir väldigt stabil. Det blir fantastiskt från början till slut och man rycks verkligen med i den genomgående positiva stämningen, de fantastiska refrängerna och de medryckande melodierna. Jag förundras också över hur fantastisk kompetent det här bandet är. Ta bara gitarristen Jens Ludwig som ett exempel. Hans solon är fantasifulla och varierande på ett sätt som idag är sällsynt. Mycket bra!

Om man nu ska försöka hitta något negativt att säga om låtarna på Age of the Joker så förlitar de sig lite väl mycket på just refrängerna. De är jädrigt bra, men på något sätt känns det inte som att de ansträngt sig lika mycket med verserna. En annan sak är, tyvärr, Tobias Sammets röst. Han är nämligen inte alls den sångare han än gång var längre. Nu sjunger han ju i och för sig fortfarande bättre än de allra flesta. Men han låter tröttare i rösten än förut.

Men trotts detta är Age of the Joker bland det bästa bandet gjort på länge. Vissa säger att det är det bästa sen Hellfire Club. Andra går så långt att de säger att det är det bästa de gjort sedan Mandrake (2001). Riktigt så långt vill jag nog inte gå. Inte ännu. Men faktum är att det är en fanatisk skiva som slår föregångaren Tinnitus Sanctus i knock-out. Sen hur väl den står sig mot de övriga albumen kommer jag nog inte kunna säga fören den varit i omlopp några månader.

Betyg: 8/10
Bästa låt: Behind the gates to midnight world

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s