mrmasasweden.wordpress.com

HammerFall – Infected (Track-by-track)

Okej! Då var det dags för en heeelt opartisk recension av den nya HammerFall plattan! Eller…eh…kanske inte så opartisk… Jag menar, skulle jag någonsin kunna såga bandet i fråga totalt? Ja, kanske om det nån gång skulle ge ut något dåligt! Men nu kör vi! Låt för låt!

Patient Zero
Efter ett ganska coolt zombie/krossat glas/varningssignal/nedräknings intro drar låten igång med ett av de tyngsta intros som bandet någonsin spelat in. Låten är också tung som bly och herr Cans sjunger något råare än han brukar, denna gång om zombies. Refrängen är också riktigt bra, även fast den går i samma gung som versen och inte bryter av så mycket. Riktigt tung och bra låt som öppnar skivan på ett fantastiskt sätt alltså.

B.Y.H
B.Y.H är ju en förkortning av ”Bang your head” och texten är därefter, alltså ganska ostig. Men det gör egentligen inte så mycket eftersom låten i övrigt är riktigt bra med klassiskt Accept riffande! Det är en glad, snabb håll igång låt helt enkelt och som faktiskt passar in ganska bra efter den tunga och mer seriösa öppningslåten. Och jag skulle inte bli allt för förvånad om denna låt kommer att återfinnas i bandets setlist ett bra tag framöver.

One More Time
Singeln, videon, upprepningen. One More Time var ju det första smakprovet från Infected. Och den har allt en singel ska ha. Ett intro man kommer ihåg, en kraftfull vers och en tjatig refräng som etsar sig fram i huvudet. Låten tillhör inte bandets starkaste, men den fyller sin funktion och är inte alls så dålig som vissa vill få den till. Jag lyssnar gärna på den mer än one more time!

The Outlaw
Fy satan så bra! En grymt bra trallvers som sedan mynnar ut i skivans (och troligtvis årets) bästa refräng! Detta är en låt i klassisk HammerFall stil och skulle, med några små förändringar, ha passat som handen i handsken på någon av bandets 90-tals alster. Konstigt då att det är bandets senaste tillskott, Pontus Norgren, som skrivit den tillsammans med herr Cans.

Send Me A Sign
Ja. Detta är en cover, men inte av Gamma Rays klassiker. Skivans ballad är en cover på en låt från något ungerskt band, som jag aldrig hört talas om. Likväl är den en riktigt bra låt som passar perfekt in på Infected. Mycket fin och ett perfekt avbrott!

Dia De Los Muertos
Dia De Los Muertos är spanska och betyder ungefär ”de dödas dag” eller ”dagen för de döda”. Zombietemat återkommer alltså här lite! Som låt är den en helt fantastisk upptempolåt på klassiskt HammerFall vis! Och refrängen är även den bra. Det jag kan tycka är att den tar slut lite abrupt. Men bortsett från det är det en fantastisk låt! Nämnas bör också att detta är den första HammerFall låten någonsin där basisten Fredrik Larsson varit med och skrivit! Vilket är skoj, även fast det mest är från ett fans synvinkel.

I Refuse
Skivans textmässiga höjdpunkt. En riktigt bra text (som troligtvis kommer upp här nån gång!) om att vägra vara någon annan än sig själv. Låten i sig är skön klassisk nedtempo hårdrock som passar perfekt efter den energiska Dia De Los Muertos.

666 – The Enemy Within
Ett synthintro i en HammerFall låt? Går det verkligen? Svaret är ett sjungande JA! 666 är musikaliskt ännu en låt i klassisk HammerFall stil med en stark vers och en trallvänlig refräng och textmässigt handlar den om att huvudpersonen har blivit besatt. Lite okult, men alltid på HammerFalls lite lekfulla vis. Ska jag tycka något så är det att refrängen upprepas lite för många gånger och att det är lite för lite vers emellan.

Immortalized
Om 666 upprepade refrängen lite väl många gånger är fallet det motsatta för Immortalized. Jag tror att refrängen spelas totalt en gång, om jag inte har räknat fel. Det är dock inget fel, utan förstärker snarare den progressiva känslan i låten. HammerFall är ju inte direkt kända för att vara särskilt progressiva, och därför tycker jag att det är fantastiskt kul med en sån här låt! Grymt!

Let’s Get It On
Alla skivor med alla artister och band har ett lågvattenmärke. Denna låt är Infecteds. Visserligen är versen helt fantastiskt bra! Men i refrängen tappar de bort sig på nästan exakt samma sätt som de ibland tappade bort sig på föregångaren, No Sacrifice, No Victory. En kör skriker namnet på låten och Cans ylar lite emellan. Troligtvis kommer denna låt att spelas flitigt av bandet, på grund av sin allsångsrefräng, men den kommer aldrig bli någon favorit för mig. Vilket är synd. För versen är som sagt helt fantastisk!

Redemption
Ännu ett synthinro drar igång ännu en progressiv låt. På något sätt sammanfattar Redemption hela Infected. Här finns tunga saker, progressiva saker, tempoväxlingar och en grym refräng. Det är bara att buga, bocka och tacka. Denna fantastiska låt gör att man med lätthet förlåter refrängen i Let’s Get It On! Fy satan vad bra det är! Denna låt visar också att HammerFall kan utvecklas, men ändå behålla samma gamla känsla. Bra jobbat!

Så för att sammanfatta: Infected är ett fantastiskt bra album! Bättre än föregångaren och mycket bättre än halvtrötta Threshold. Infected ÄR bandets bästa platta sedan 2005 års Chapter V; Unbent, Unbowed, Unbroken. Och det är starkt jobbat av ett band som ändå varit med i snart 15 år nu! Om nu bara omslaget hade varit bättre… jag menar… va? Tanken är väll att det ska signalera att bandet gått vidare. Men ett HammerFall album utan Hector på omslaget är ändå skandal! Eller hur?!😉

Betyg: 10/10 (såklart!)
Bästa låt: Redemption

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s