mrmasasweden.wordpress.com

De 10 mest betydelsefulla albumen för Mr.MASA – Plats 9

Då kör vi vidare med listan som också skulle kunna kallas ”The Chronicles of Mr.MASA and his mighty quest for wisdom in the land of Heavy Metal”! På plats nummer 10 hittade vi ju som bekant Iron Maiden och deras best off samling Edward the Great, skivan som fick mig att upptäcka brittisk hårdrock på riktigt. Idag har vi ingen best off platta utan ett originalalbum, som fick mig att upptäcka en annan, för mig, viktig del i hårdrocken. En platta som jag både hatat och älskat…

SONATA ARCTICA – Unia

2007 släppte det finska Power Metal bandet sitt femte studioalbum Unia. Uppföljaren till 2004 års Reckoning Night, som på allvar hade etablerat bandet som ett av de mest framgångsrika banden på den europeiska Power Metal scenen. Därför kom det som en chock för många när Unia inte alls följde i bandets tidigare så framgångsrika Power Metal spår, utan sökte sig mer åt det progressiva och komplicerade hållet. För många var detta ett hata eller älska album som gjorde att vissa gamla fans vände bandet ryggen medan de vann andra.

2007 var också året som jag bevittnade min första metalkonsert, HammerFall på Arenan! Jag var där med min far och även fast vi stog ganska långt bak så kommer jag ihåg att jag tyckte att det var en fantastiskt häftig upplevelse och något som jag gärna skulle vilja göra igen, snart. 2007 började jag också prenumerera på Sweden Rock Magazine. Jag fick mitt första nummer av tidningen, nummer 42 (med Dimmu Borgir på omslaget), till påsk och allt seden dess har jag varit prenumerant.

I nummer 43 av Sweden Rock Magazine hittade jag en artikel om någon finskt Power Metal band som släppt en ny skiva. Detta band var Sonata Arctica och detta var första gången jag hörde talas om dem. Vid denna tidpunkt hade jag blivit ganska medveten om att Power Metal, det var bra grejor det, och därför fastnade jag för artikeln. En annan sak jag fastnade för var att det stod att bandet skulle komma till Sverige under hösten. Men HammerFall konserten i färskt minne blev jag självklart nyfiken på detta och lade namnet på minnet. Några veckor senare såg jag tillslut Unia på skivhyllan i den numer nedlagda skivbutiken i Solna Centrum. Jag köpte skivan såklart och gick hem för att lyssna. Och jag blev INTE ALLS imponerad. Det lät bara konstigt och onödigt komplicerat i mina öron så jag la skivan på hyllan och där glömdes den bort.

Några månader senare behövde jag fylla på mer musik på min musikspelare. Då såg jag återigen Unia och tänkte att jag kanske skulle ge den en chans till. Sagt och gjort. Jag stoppade in skivan mp3n och började lyssna. Och OJ vad förvånad jag blev. Denna skiva bara växte och växte ju mer jag lyssnade på den. Jag började lyssna på texterna och då förstod jag tanken bakom de komplicerade arrangemangen. Och när jag väl förstod de komplicerade arrangemangen så förstod jag tanken med skivan. Och då började jag verkligen tycka om den och förstod vilket mästerverk den var!

Vad denna skiva lärde mig var alltså att inte ”ge upp hoppet” om en skiva, även om man inte gillar den vid första lyssningen. Ibland måste man lyssna några gånger för att se helheten och verkligen kunna uppskatta den. Sen fick den ju mig förstås också att upptäcka den finska metal scenen (som Stratovarius!), men just det kommer lite i andra hand. En annan viktig sak plattan lärde mig var att metaltexter kan vara helt fantastiska! Texterna på Unia är nämligen stundtals ren poesi!

Vi avslutar med singeln Paid in Full

Cheers!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s