mrmasasweden.wordpress.com

Lemmy Kilmister – White Line Fever (Bok)

(Eftersom Blogg.se skiten väljer att vara dum i huvudet idag så blir det ingen bild på omslaget, som jag brukar ha till alla recensioner)

Hör och häpna! En bokrecension! Det har jag aldrig tidigare gjort här på bloggen, men någon gång ska ju vara den första.

Det är alltså allas våran Lemmy Kilmister (som du BÖR veta vem det är, vare sig du gillar Motörhead eller inte) som har skrivit en självbiografi. Han går igenom hela sitt liv, från hans födelse till året då han skrev boken, 2002 (då den också kom ut första gången, det är först nu som den kommit på svenska), på ett sådant sätt att man blir förvånad över hur han kan komma ihåg allt, med tanke på hur han beskriver att han levt sitt liv.

Men vi tar det från början. White Line Fever (som också är namnet på en av Motörheads äldsta låtar) börjar med att Lemmy berättar om sin barndom. Trots att det hände en massa skit, så verkade det i alla fall som Lemmy tyckte att hans barndom var hyfsat okej. En sak som förvånade mig var att Lemmy (eller Ian, som han egentligen heter) både hade och har ett enormt hästintresse. Under hans ungdom så tillbringade han tydligen mycket tid i stallet, och det är i alla fall inte jag trott.
Historian fortsätter med att Lemmy berättar om när Rock ‘n’ Rollen kom och hur han själv började gå med i diverse band, där han spelade gitarr och även ibland sjöng. Han berättar om sin tid med The Rocking Vicars (som var det första band han var med i som vann lite framgång, Hawkwind (ett band som var RIKTIGT stora ett tag, och som fortfarande finns. Det var också med Hawkwind som han började spela bas) och sedan också om Motörheads långa och krokiga karriär.

Vad tyckte då jag om den här boken? Jo, trots att jag absolut inte är något Motörhead fan, så tyckte jag ändå att det var en riktigt intressant bok. Först så fick man följa med genom hela Lemmys otroliga liv (vilket slår många historier som författare kan ”hitta på”), vilket i sig var intressant, men man fick också läsa om själva början av Rock ‘n’ Rollen. Det får en att tänka lite grann. Hade inte Lemmy och grabbarna gjort det som dom gjorde på 60-talet så hade troligtvis musikvärlden idag sett HELT annorlunda ut. Men tillbaka till boken. Jag tyckte också att den var skriven på ett sådant sätt som gjorde det roligt att läsa. Förrutom att den är väldigt välskriven (vilket nog kanske mer är medförfattaren Janiss Garzas förtjänst än Lemmys) så är den full med en massa tänkvärdheter från Lemmys hjärna. Vissa saker är totalt bullshit, medas andra faktiskt är riktigt klartänkta. Ta tillexempel det här klockrena citatet från första sidan:

… tänk efter: man undervisar folk om att Massias var avkomman till en landstrykarhustru – som är oskuld – och en ande? Och det ska utgöra grunden för en världsreligion? Jag vet inte. Jag tänkte att om Joset gick på en enkla, då förtjänade han att få slagga i stall.

Inte helt dumt tänkt, eller hur!

Lemmy Kilmister – White Line Fever (Bok) – Betyg: 7/10
Bästa med boken: Den intressanta musikhistorien

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s