mrmasasweden.wordpress.com

Alice Cooper – Along Came a Spider

Along came a spider, framsida
Då har det blivit dags att ta upp bloggen igen efter sommarledigheten. Och vad passar då bättre är att börja med en recension av Alice Coopers 30de (!) album, Along Came a Spider?

Skivan är en konceptplatta där alla texter hör ihop och bildar en berättelse om seriemördaren Spider. Skivan börjar med en prolog om hur någon hittat Spiders dagbok, där han beskriver hur han utförde alla morden (min personliga tolkning är sen att skivans låtar är det som var skrivet i dagboken, även fast det inte framgår). Sedan fortsätter det med att beskriva hur han blev som han blev. Det görs dels i första låten I know where you live och främst i den påföljande Vengeance is mine.

Efter det så fortsätter historian i i stort på samma sätt. Spider mördar, själ ett ben från sina offer (som han ska använda för att ”bygga” en spindel. Phsyco!!) och slår sedan in dom i silke. Men tillslut så händer det som inte får hända för en seriemördare. Han blir kär i ett av sina offer, som han sedan låter komma undan. Då börjar Spider tveka på vad han gör och kommer på att han har slösat bort hela sitt liv. Och det är så det slutar. Eller inte egentligen. I epologen som följer den sista låten så snackar Spider något om att han har suttit i en cell i 25 år, och omöjligt hade kunnat utföra alla morden. Det är delen i skivan som jag inte alls förstår. Om du förstår, kommentera och berätta för mig!!

Musiken då? Hur låter Alice Coopers 30de album (eller 25de, beroende på hur man räknar)? Jag måste nog säga att det faktiskt låter ganska anonymt. Eller åtminstone så anonymt som Alice kan låta. Låtarna låter ganska lika varandra och det finns egentligen inte så många som lever upp till hans potential. Undantag är dock den briljanta Catch me if you can, The one that got away och I am the Spider. Dom är faktiskt riktigt bra och är enligt min mening nästan jämförbara med storverk som Poison, School’s Out och Hey Stoopid.

För att sammanfatta så kan jag säga att den stora grejen med Along Came a Spider inte är musiken, utan historian om Spider. Den är både grym och ibland sorglig och den ger mig känslan av att det är en skräckfilm på skiva som jag lyssnar på. Musiken är, med några få undantag, medioker. Men trots det så är det faktiskt så att Alice Coopers lägstanivå är bättre än många andras högstanivå, och det säger ganska mycket.

Alice Cooper – Along Came a Spider: Betyg 7/10
Bästa låt: Catch me if you can

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s