Grymt fin omslag! Det verkligen SKRIKER Sonata Arctica! Låtlistan är inte sämre den:

01. Only The Broken Hearts (make you beautiful)
02. Shitload of Money
03. Losing My Insanity
04. Somewhere Close To You
05. I Have A Right
06. Alone In Heaven
07. The Day
08. Cinderblox
09. Don’t Be Mean
10. Wildfire II
11. Wildfire III

Tony Kakko har också kommenterat det hela: “Have to say I am enjoying myself greatly. I’ve had a very hard and work filled two year period writing the songs while touring extensively with our previous album “The Days of Grays”. But it has all been worth it! Yet again we are introducing new things to keep the music alive and interesting. New elements, styles and new moods, talented guest artists and ideas for the enjoyment of the loyal friends of our music. Can’t wait for you to get your hands and ears on “Stones Grow Her Name”! Hope to see you all again on tour! Be well!“

Det låter onekligen väldigt intressant! Och de senaste åren har ju det här bandet blivit kända för att INTE göra det förväntade. Det började med komplexa Unia och fortsatte med symfoniska The Days of Grays. Men vad nu? Keyboardisten Henrik Klingenberg har tidigare sagt att det nya albumet inte alls är lika symfoniskt som The Days of Grays, utan kommer att vara mer rakt på. Han har till och med, om jag minns rätt, nämnt låten Wildfire (från Reckoning Night plattan) som ett riktmärke. Och mycket riktigt! Här har vi Wildfire II och Wildfire III! Coolt!

Det här ska bli extremt spännande! Troligtvis kommer jag dock inte att gilla “Stones Grow Her Name” de första gångerna jag hör den (vilket var fallet med de två tidigare släppen), men det gör det hela mycket mer spännande! Yeah! Maj blir Sabatons och Sonata Arcticas månad (då det nu inte blev Black Sabbaths…)!

Vi avslutar med låten Juliet, från The Days of Grays, i en liveversion från bandets senaste släpp Live in Finland!

Cheers alla!!

Tony Iommi är nu officiellt för sjuk för att kunna delta på den inbokade kommande Black Sabbath turnén. Detta har resulterat i att alla bandets spelningar, förutom Download Festival, blivit inställda. Synd, då jag har biljett till bandets spelning på Stockholm Stadion…

MEN! Det blir en spelning i alla fall med något som kallas Ozzy & Friends. Alltså Ozzy Osbourne plus särskilt utvalda gäster, bland vilka jag förstår Zakk Wylde och Geezer Butler finns med. Så det kan nog bli grymt skoj ändå! Plus att man kanske även kan få höra några Ozzy klassiker som Crazy Train och Bark at the Moon?

Så, kortfattat. Jag är inte alls lika missnöjd med detta nya som de flesta verkar vara. Och om det betyder att det ger Tony Iommi bättre chanser att återhämta sig från cancern på ett bra sätt så är det ju toppen!

Men jag hade gärna velat se Sabbath i alla fall…

Här är Bark at the Moon (som jag nu alltså hoppas få kunna höra) live med Ozzy, och med Zakk Wylde på gitarr!

Cheerz alla!!

Idag släppte Sabaton nya detaljer från det kommande nya albumet Carolus Rex! Albumet kommer även denna gång att handla om krig, såklart. Men det som kommer att bli lite speciellt med Carolus Rex är att albumet kommer att vara på svenska och handla om den svenska stormaktstiden, med inriktning på Karl XII.

Låtarna på den nya skivan är:
1. Dominium Maris Baltici
2. Lejonet från Norden
3. Gott Mit Uns
4. En Livstid i Krig
5. 1 6 4 8
6. Karolinens bön
7. Carolus Rex
8. Ett Slag Färgat Rött
9. Poltava
10. Konungens Likfärd
11. Ruina Imperii

Det KAN bli jävligt coolt faktiskt! Eller så blir det bara jättekonstigt. Hur som helst tror jag att jag har läst någonstans (eller om jag bara inbillat mig det) att albumet även kommer att finnas på engelska. Det hade ju i alla fall varit smart eftersom bandet just nu växer så det knakar utomlands! Spännande blir det i alla fall!

Vill du läsa mer kan du göra det här.

I bandets senaste videoblogg kan vi också höra en bit från en ny låt!

Det var allt för idag!

Cheers!!

That’s it for today folks!

Cheers!!

Vad sades då? Ja… jag minns inte riktigt det just nu… Men vi pratade lite om kommande albumet Circle of the Oath, turnéplaner, hans gamla 80-talsband Steeler och hans karriär i övrigt. Det blir bra tror jag! …när det är klart…

NU återstår nämligen det verkliga hästjobbet. Frågorna var ganska lätta att skriva och intervjun gick bra. Men nu ska hela skiten (18 minuter som sagt!) skrivas rent och översättas till svenska. Yey!! Nu är det TUR att jag tycker att allt det här är ganska roligt (annars hade jag inte gjort det), men ändå!

Jepp. Det var mina tankar från intervjun Intervju 2 för mig för Sweden Metal (förra var ju Dead by April). Väldigt skoj och jag hoppas och tror att det blir mer sånt i framtiden.

En intervju som jag försöker få och som är till kanske 90% klar är med våra kära glada tyskar i Freedom Call när de kommer till Stockholm i April! DET vore jävligt skoj! Och bara därför tänkte jag att vi skulle avsluta med deras splitternya video till låten Hero on Video, tagen från kommande albumet Land of the Crimson Dawn!

Kul video!! Dock ganska långt ifrån bandets bästa låt. Jag kan dock glädja alla Freedom Call fans med att det finns BETYDLIGT bättre låtar på kommande skivan! Hero on Video skulle jag till och med vilja klassa som en av de svagaste korten därifrån. Jag har såklart recenserat den på Sweden Metal för ett tag sedan. Kolla in den här!

Det var allt för idag!

Cheerz all sombero amigos!!

Det finns ett antal album som man som allmän musikälskare, och hårdrocksälskare i synnerhet, bara måste ha i sin samling. Något annat alternativ finns inte. Det rör sig bland annat om British Steel, Wheels of Steel och Holy Diver. Dessa album har jag. Men sen finns det ett till. Som nästan är över de jag nyss nämnde. Men som jag införskaffade först i fredags… och det är… fan va pinsamt… The Number of the Beast…

True story!! Självklart har jag hört albumet många gånger innan… men aldrig haft det i min samling… but now it’s out!

Jag köpte den på Ginza och då vart det såklart lite annat nice också! Det vart In Flames - Sounds of a Playground Fading (som jag tidigare lånat och kopierat över till datorn från en kompis… men det är ju INTE samma sak som att äga den!!) samt Arch Enemy - Khaos Legions. Gött

Nu till sist lite om låten som titeln för dagens inlägg kommer ifrån. Jag såg inte Melodifestivalen igår (valde istället bio och Mission Impossible 4). Men tydligen gick Dead by April vidare till final med sin låt Mystery! Grattis!! Jag har faktiskt hört låten och den var ganska bra Helt klart en Dead by April låt.

Här är ett litet utdrag ut intervjun jag gjorde med bandet för ett tag sedan, då de bland annat pratade om Mystery:

Nu till Melodifestivalen. Förra året gästspelade ni med en cover av Lena Philipssons Dansa i Neon. Hur gick det till när ni fick frågan om att ställa upp som tävlande det här året?
Jimmie: Ja vi blev väll lite sugna på det. Det var jävligt kul att spela inför så mycket folk med. Det är skitbra. Vinna lite nya fans kanske.
Zandro: Ja. Pontus skev en låt och vi tyckte den var helt grym och dom tyckte att den var helt grym. Alla tyckte att den var grym så vi beslutade oss för att bara köra liksom. Och göra våran grej, vi gör inga kompromisser utan det är mycket growl och sånt i låten också.
Jimmie: Ganska mycket faktiskt, nästan mer än vanligt.
Zandro: Kraven från våran sida är att vi ska göra våran grej. Vi ska ha med growl och gitarrer och allt.
Är det inte första gången någonsin som det är growl i en Melodifestivallåt?
Jimmie: Jag tror det. I alla fall i formell tävlan. Förra året körde jag ju, men då var det ju…
Ja, men i ett tävlande bidrag.
Zandro: Ja, det kommer nog vara det tyngsta bidraget i Sveriges historia.
Så pass?
Zandro: Ja, det är ju en jävligt tung låt alltså. Riktigt tungt.

Ni tävlar med låten ”Mystery”, skriven av Pontus Hjelm. Och ni har ju redan berättat lite om den. Men det var min nästa fråga om ni kunde berätta lite om den…
Jimmie: Ja, den är tung och har en jävligt stark refräng och jävligt bra melodier.
Alex: Känns lite såhär rätt på också. Intensiv är den.
Jimmie: Ja, från början till slut är det röj liksom.

Intervjun i sin helhet hittar du här.

Vad mer kan vi prata om idag? Vette fan… så vi slutar här istället!

Cheers!!

Denna gång blir det den tyska gitarrguden Axel Rudi Pell som ska intervjuas, via telefon. Nästa onsdag ska allt ske och jag har redan börjat fila på lite frågor. Lite om det kommande albumet som släpps i mars (som jag har hört, och blir min nästa recension på Sweden Metal), lite om hans tidigare karriär och lite om framtiden kanske. Det låter bra!

För de, förhoppningsvis få av er, som inte känner till Axel Rudi Pell så har han gett ut skivor sedan 1984. Först i bandet Steeler, men sedan 1989 som Axel Rudi Pell. Totalt har det blivit 14 soloalbum och det 15e, Circle of the Oath, släpps i mars. I hans soloband har också profiler som Jeff Scott Soto och Rob Rock på sång samt Jörg Michael på trummor figurerat. En väldigt intressant person alltså!

Här är Axel Rudi Pell live med Warrior!

Grymt coolt tycker jag!

That’s all for today folks!

Kanske är det en naturlig utveckling? När jag för nu ganska många år sedan (eller ja… 8-9 år eller något sådant tror jag nu) började lyssna på hårdrock var det i stort sätt BARA HammerFall som gällde. Allt annat var i det närmaste skit. Sedan började fler och fler Power Metal band smyga sig in, vilket sedan ledde till en hel del gamla klassiska Heavy Metal band. Där tog det sen dock stopp ett ganska bra tag.

Sen någon gång innan sommaren kom nästa steg. Jag började tycka att Thrash Metal ändå inte var så dumt ändå. Anthrax hade jag i och för sig lyssnat en del på innan. Men nu smög sig Megadeth och gamla Metallica in också. Vilket var en liten revolution i mitt musiklyssnande, men ändå inom i stort sätt samma ramar som tidigare.

Sen i höstas hände det grejer! När det blev klart att Amaranthe skulle agera förband till HammerFall på Fryshuset i Stockholm och började lyssna in mig på detta band hände något jag dittills trott var omöjligt. Jag gillade faktiskt growlen! Tidigare har jag (med några få undantag) förkastat det som hemskt, men nu gillade jag det faktiskt! Så mycket att jag till och med lät mig övertalas att börja lyssna lite på In Flames (ett band jag tidigare VERKLIGEN tyckt varit överskattat), och den här gången föll jag pladask (skoj uttryck…) för det!

Och nu har det gått riktigt åt helvete eftersom jag börjat tycka att de där Dead by April som jag intervjuade ändå är helt okej och att den där låten Numb med skitbandet Linkin Park kanske inte är så äckligt dålig.

Min musiksmak har alltså utvidgats ganska brutalt på en relativt kort period! Hjälp!! Snart kanske jag börjar klä mig i svart läder och corpse paint, ha på mig upp och nedvända kors, dyka döden och headbanga till Mayhem??!! Nej… så långt ska det väll ändå inte gå…

Vi avslutar detta inlägg med en faktiskt riktigt bra låt! Deliver Us (från den faktiskt riktigt grymma Sounds of a Playground fading) med In Flames!

Nu har allt inte gått helt åt helvete med min musiksmak dock! Idag såg jag till exempel Freedom Calls live-DVD och bandets kommande platta Land of the Crimson Dawn har jag nyligen recenserat för Sweden Metal med ett ganska högt betyg! Läs den här!

Cheers från en förre detta konservativ Power Metal skalle!

Ytterst lite i alla fall. För det känns väll som det mesta som har kunnat sägas redan har sagt otaliga gånger av otaliga (ibland helt självutnämnda) experter de senaste två dagarna. Men jag kan väll tycka att det var helt rätt! Han klantade sig alldeles för många gånger för att han skulle ha kunnat sitta kvar mycket längre till i alla fall. Visst… mediadrev hit och mediadrev dit… men han ställde ju faktiskt upp för att vilja bli stadsminister, och då är det väll självklart att det blir ett mediadrev om han uttrycker sig så klantigt som han bitvis gjort.

Nu hoppas jag för alls skull att de hittar någon bra som kan ta över det hela och som kan samla partiet och återvinna något av väljarnas förtroende. Nu röstade jag höger i förra valet, och lär väll troligtvis göra det även nästa val (om inget helt otroligt händer). Men utan en bra och trovärdig opposition går det år helvete! Så COME ON sossar!!

Det fanns dock en sak som Juholt var bra på, enligt alla experter. Han kunde tala och han kunde charma en publik. Just därför passar titeln på dagens inlägg så bra! Och hela låten den är tagen från (och framför allt refrängen) passar också grymt bra!

Did you ever hear what I told you?
Did you ever read what I wrote you?
Did you ever listen to what we played?
Did you ever let in what the world said?

Did we get this far just to feel your hate?
Did we play to become only pawns in the game?
How blind can you be, don’t you see
You chose the long road but we’ll be waiting?

Bye, bye beautiful
Bye, bye beautiful!!!

Cheers!!

Det gick riktigt bra tycker jag! Jag mötte de båda sångarna Jimmie Strimmell och Zandro Zantiago samt trummisen Alex Svenningson på Hotel Royal Viking i Stockholm och det var mycket trevligt. Jag fick bra svar på mina frågor och de var faktiskt trevliga

Så gårdagen och idag har spenderats till att skriva ut, skriva rent och skriva klart intervjun. Men nu är den alltså klar och publicerad! Satan så kul det har varit! Mer sånt hoppas jag på! Klicka på bilden nedan för att hitta intervjun!

Gå gärna in och kolla på resten av Sweden Metal också! Där finns mycket smått och gott

Ha de!