Mr.MASA’s Underdogs – Episode III – Nocturnal Rites
Okej! Då var det dags för ännu ett inlägg i den här lilla serien! Förra gången var det ju Pomp Rockarna Magnum som spelade huvudrollen. Denna gång stannar vi kvar i musikkategorin, men byter genre till Power Metal och band till norrlänningarna i Nocturnal Rites!
År 1990 grundade gitarristen Fredrik Mannberg Death Metal bandet Necronomic. Allt eftersom medlemmarna började strömma till ändrades dock musikstilen till det mer melodiösa Iron Maideniga soundet och när sångaren Anders Zackrisson kom med i bandet, 1993, börjat gå åt det mer Helloweeniga Power Metal hållet och bytte i samma veva namn till Nocturnal Rites.
Med detta sound släppte bandet 1995 sitt första album, In A Time Of Blood And Fire. Debuten följdes sedan upp av Tales Of Mystery And Imagination (1997) och The Sacred Talisman (1999).
Kort efter The Sacred Talisman lämnade dock Anders Zackrisson bandet och ersattes av Jonny Lindqvist. Även trummisen Ulf Andersson byttes ut mot Owe Lingwall. Med den nya laguppställningen släppte de sedan albumet Afterlife år 2000.
Med Afterlife och de nya medlemmarna började bandet gå mot ett något hårdare sound med tyngre riff. Jonny Lindqvists sång var också hårdare än föregångaren Anders Zackrissons och bandet rörde sig nu ifrån Helloween soundet från de tre första albumen.
Afterlife följdes sedan av Shadowland (2002), New World Messiah (2004), Grand Illusion (2005) och The 8th Sin (2007). Bandet turnerade under denna period världen runt som supportband till en mängd större band. Såsom Edguy, Iron Savior och HammerFall.
2008 slutade dock gitarristen Nils Norberg och efter det blev det tyst kring bandet ända tills det att det, förra året, meddelades att gitarristen Christoffer Rörland skulle ta hans plats. Nu planeras en ny skiva.
Videon till låten Avalon från New World Messiah plattan! Min favoritlåt med bandet (fast videon är fan lustig 
)!
Varför har detta band då inte lyckats bli större? Min teori är att de drog igång sin karriär på riktigt när Power Metal var som störst. Och liksom många andra bra Power Metal akter drunknade de då i mängden… Nu finns ju faktiskt detta band dock kvar! Vilket inte är fallet med ganska många band som då red på Power vågen. Vilket troligtvis beror på att de faktiskt gjorde något eget av det, som gjorde att några i alla fall fick upp ögonen för dem på riktigt. Jag önskar dem all lycka med den kommande plattan!
Men det var allt för idag!
Cheers!!
Mr.MASA’s Underdogs – Episode II – Magnum
Då var det dags för del 2 i den här lilla… serien kanske man kan kalla det? Vi körde ju igång förra veckan med ståuppkomikern Messiah Hallberg. Och just ståuppkomik är ju egentligen inte mitt ämne. Det är däremot dagens!
Dagens Underdogs är det klassiska brittiska Pomp Rock bandet Magnum.
Magnum släppte sin första platta, Kingdom of Madness, redan 1978. Totalt har det sedan blivit hela 16 album, varav den senaste, The Visitation, släpptes tidigare i år. Trotts att de mer eller mindre på en gång fick ett litet genombrott skulle det dröja fram till 1985, och den klassiska On a Storyteller’s Night, innan karriären verkligen började rulla på. Bandet hade då varit nära att lägga ner, innan de satsade allt på ett sista försök. Efter det hade de en hyfsat framgångsrik karriär (det beror förstås på hur man definierar framgångsrik…) fram till 1994 då de släppte albumet Rock Art för att sedan lägga ner verksamheten.
2002 återuppstod dock Magnum med albumet Breath of Life och påbörjade därmed den mest framgångsrika perioden i bandets historia sedan 1985! Nio år senare håller de fortfarande på och släpper snart ett samlingsalbum, betitlat Evolution, som sammanfattar åren efter återkomsten.
Här är deras klassiska låt Just Like An Arrow (från On a Storyteller’s Night) framför live av dagen inkarnation av Magnum 2005!
Man kan fundera på varför detta band aldrig blev större. Själv tror jag att det har att göra med ett visst annat brittiskt Pomp Rock band som blev så gigantiskt mycket större att Magnum liksom glömdes bort. För musiken är det ju definitivt inget fel på.
Det är dock glädjande att de, de senaste 10 åren, börjat hitta en ny publik. Mycket tror jag har att göra med sångaren Bob Calteys medverkan i Tobias Sammet’s Avantasia projekt. Det var i alla fall så jag upptäckte dem. Men jag tror nog inte de blir så mycket större än de är idag innan det är dags att kasta in handduken, tyvärr.
Jag var för övrigt och såg Magnum 2009. Mer om det här!
Det var allt för idag! Vilka/vem som blir nästa Underdog får vi se. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu 
Cheers!!
Mr.MASA’s Underdogs – Episode I – Messiah Hallberg
Hej där alla MASA diggare! Det är dags att dra igång en ny liten kategori här på bloggen! Varför kan man ju fråga sig. De av er som följt mig under en längre tid vet ju att dessa nya kategorier brukar falla lite mellan stolarna ganska snabbt. Och så är det ju. De är roliga i början, men sen blir det lite… ja… mer av ett måste. Vilket är anledningen till att jag lägger ner dem
Men nu kör jag i alla fall på med en ny kategori! Denna gång har det blivit en kategori om underdogs av olika sorter, enkelt betitlad Mr.MASA’s Underdogs!
Varför då detta ämne? Jo! För som många av er vet så finns det giganter inom i stort sätt allt. De gör oftast bra prylar (det finns ju en anledning till att de är giganter). Men det gör också att man ibland inte ser de som är mindre, men oftast så mycket bättre. Det är dessa mindre och ouppmärksamade (underskattade är ett annat ord) som jag tänkte uppmärksamma.
Troligtvis kommer det, såklart, bli en hel del musik! Men just därför tänkte jag dra igång det hela med något som INTE är musik! Otippat, eller hur?
Jag ska faktiskt gå så långt att jag ska ge mig in på ett område som jag egentligen inte kan något om, stand-up comedy. Och det ska jag göra med hjälp av ett fantastiskt roligt klipp jag hittade på YouTube med en komiker vid namn Messiah Hallberg. Varsågoda:
Det är så ofantligt elakt. Men samtidigt så ofantligt roligt! Han driver med allt Sverigedemokraterna till lantisar till Rinkeby till I en annan del av Köping. Och samtidigt är hela hans karaktär en drift med Stureplan. Jag är helt såld. Men jag tror att man antingen älskar detta, eller hatar det.
Och kanske är det därför som han är (och troligtvis alltid kommer att vara) en underdog i komiker sammanhang. Visserligen var han med i något avsnitt av Peter Settmans valprogram förra året. Och så såklart Raw, som klippet kommer ifrån. Men jag tror aldrig att det kommer bli någon Björn Gustafsson hysteri. Och jag tror aldrig att vi kommer få se honom i Solsidan eller Parlamentet. Bra eller dåligt? Döm själva
Det var premiären av min nya kategori det (som jag medvetet försökt hålla ganska kort). Vi får se när nästa del kommer. Jag har en liten idé om vad det kommer handla om. Men vi får se
Cheers!
